När orden ska ha en mening

Total förvirring

Sitter på tåget på väg hem från en intressant intervju med Jens Spendrup. Hemresan började som sig bör vid Stockholms Central och vid aktuell perrong stod det Falun/Borlänge på skylten. På själva tåget stod det dock ingenting. Det är nu förvirringen inträder, ett bevis på att vi svenskar är riktiga trygghetsnarkomaner. När jag kliver ombord på "min" vagn frågar en man, som redan är ombord, om tåget går till Falun. "Jag hoppas det", svarar jag. Ytterligare en man kliver på och frågar om vi ska mot Falun eftersom han inte riktigt litar på att det är rätt tåg. Från fönstret ser jag några människor som ser förvirrade ut, vågar inte gå ombord. När det bara är några minuter kvar till avgång sticker en av dem in huvudet och frågar om tåget går mot Dalarna. Mannen som först frågat mig om tåget går till Falun, som sitter i sätet framför, svarar att det gör nog det för han har frågat konduktören. Strax därpå kommer det in en man med indiskt utseende och frågar på engelska om tåget går mot Borås. Mannen framför svarar att det gör det troligen inte, kliver av tåget och söker ännu en gång upp sj-personal för att få bekräftat att tåget verkligen går till Borlänge/Falun. Så mycket förvirring bara för att några skyltar var borta...

Midsommarafton

Den mest somriga av alla helger ska vi fira tillsammans med vänner i kvarteret intill. Precis som hos de flesta står lekar och tävlingar på programmet. Skillnaden är dock att i vårt sällskap är det en f d elitidrottare som håller i den delen. Dagen kommer att inledas med en löpartävling över 4,6 km...
Klockan är inte mer än nio och jag har redan klätt mig i löparkläder. Var ska den här dagen sluta?

Semestersamtal

Har nyligen tillbringat en veckas semester med man och minsta barnet på Rhodos. Det är verkligen välgörande att få sol, värme och vila efter en intensiv vårsäsong. Jag kan också förundras över diskussionsnivån när man sittandes på balkongen, lite lagom slö efter en dags solbadande och någon drink, tittar ut över poolområdet:
Mannen: - Den där tjejen har inga trosor under kjolen.
Jag: - Hur vet du det?
Mannen: - Man ser ju hela busken.
Nio-åriga dottern: - Och när började du intressera dig för växter?

Något sorgligt har hänt i vår familj. Ormen är död. Efter elva år tog han slut. Så nu Åsa Hedlund, törs du komma och hälsa på igen :-)

Snacka om ironi...

Tänkte på stackars Zlatan som gick från Inter till Barcelona för att "det var enda möjligheten för honom att vinna Champions League". Nu är Barcelona utslaget av just Inter...
Förra veckan fick jag ett bråttom-jobb och kravet var att texter skulle fram dagen därpå. Jag stuvade om i kalendern och frigjorde tid. Vad händer? När jag den aktuella morgonen sitter och väntar på underlag från kunden så har kunden inte haft tid att ta fram det... Så bråttom var det alltså.

Generaldirektörer och TV-personligheter

Dagarna runt påsk har varit händelserika. Förra veckan träffade jag Sverker "Plus" Olofsson i Umeå, idag Ingemar Hansson, ny GD hos Skatteverket. Det bästa med mitt jobb är alla trevliga möten med intressanta människor. Samtal att minnas. Företagare och personligheter - kända eller okända - alla har de en historia att berätta.Fler minnesvärda intervjuer under mars: Lina Rickardsson, grundare av Pappelina, Patric Hammar, chef för Sveriges största festival Peace & Love, Peter Öberg på Acredo, Bodil Gistrand, KPMG, Basse Asplund på Brann och Kjell A Nordström, ekonomie doktor och författare.

7,5 ton snö...

Idag har jag skottat garagetaket. Det är ungefär 50 kvm och enligt Rapport väger en halvmeter snö 150 kg per kvadratmeter. Jag har alltså lyft minst 7 500 kg! Inte konstigt att överarmarna känns som blyklumpar.
Nu tänker väl du som är lite snabbtänkt: "Arma kvinna! Är hon inte gift? Vad gjorde hennes man?" Jodå, han skottade också, fast på betryggande höjd. Hela uppfarten har fått sig en välbehövlig makeover. Fast nu snöar det igen, så imorgon är det bara att ta nya tag. Tur att det snart är måndag så man får ägna sig åt lite avkopplande kontorsarbete :)

15 minuter med Maud

Efter några månaders planerande var jag tillslut välkommen att göra en intervju med näringsminister Maud Olofsson för min uppdragsgivare SRF och tidningen Konsulten. För några dagar sedan var det dags. Hela 30 minuter avsattes för mig och min kollega Mats Åsman, fotograf. Inte speciellt lång tid om man vill ställa följdfrågor och försöka få någon sorts personlig touch på samtalet, för att inte tala om att arrangera objektet för fotografering.
Vi anlände till Näringsdepartementet i god tid för att kunna nyttja varenda en av våra 30 minuter. Naturligtvis fick vi vänta en lång stund i foajén innan vi blev hämtade och inslussade genom dörrar, hissar och ännu fler dörrar. När vi väl blivit visade till platsen för intervjun hade vi 25 minuter kvar av vår tilldelade tid. Men var fanns Maud? - "Hon kommer snart", meddelade pressekreteraren. 5 minuter gick, sen 5 till. Så plötsligt dök hon upp i korridoren, klackarna smattrade snabbt mot golvet när hon närmade sig.
Våra 30 minuter hade plötsligt krymt till 15 så nu gällde det att vara effektiv. Ställa frågor, anteckna snabbt som tusan och samtidigt försöka lyssna på svaret för att kunna ställa en motfråga. Inget drömläge med andra ord. Dessutom är ju en intervju av det här slaget något man som skribent verkligen vill ska bli en bra artikel.
Nåja, vi hade i alla fall trevligt under våra 15 minuter. Maud var lättpratad och villig att låta sig fotograferas. På tåget hem renskrev jag mina anteckningar och tänkte en stilla tanke - vad svarade hon egentligen på mina frågor? Kan jag få ut något vettigt av det här? Så nu väntar utmaningen att få till något som är intressant och läsvärt...

Svininfluensan...

Vad hände egentligen? Lagom till vaccinet blev tillgängligt för allmänheten har kulmen lagt sig. Många jag känner, inklusive mig själv, har haft förkylning med hosta. Långvarigt men inte speciellt allvarligt. Är det flunsan? Undrar om hysterin berodde på att det beställda vaccinet helt enkelt skulle användas, det skulle ju inte se så bra ut om miljoner doser fick slängas... Till slut bidde farsoten en liten kultingfeber...

Sommarbetraktelser

Efter några omvälvande händelser under sommaren har lugnet åter infunnit sig. Skolan har börjat, så nu får jag till och med arbetsro. Under semestern har jag samlat på mig några funderingar:
Hur kommer det sig att
- en dagens lunch räknas som dyr när den kostar 75 kr medan vi gladeligen betalar 30 kr för kaffe med mjölk om den heter Latte?
- svenska jordgubbar kostar 30 kr/litern och de belgiska bara 20 trots att de transporterats mycket längre?
- släpvagnens belysning slutar fungera kvällen före besiktningen? - jag får erbjudande om gratis bantningspiller lagom till semestern är slut?

Jag mötte Lassi

I höstas vann jag ett annorlunda pris när reklambyrån Sprida hade invigning av sina nya lokaler. Ett träningspass med roddaren Lassi Karonen, olympisk finalist i OS 2008. I morse bar det alltså av till Leksand för att inkassera vinsten. Framme vid båthuset tog Lassi emot tillsammans med sin tränare. När vi hälsat kom en spontan fråga: - Du har väl med dig torra kläder?
Har du aldrig sett en roddbåt av tävlingstyp kan jag berätta att de är smala. Jäkligt smala. Knappt så man tror att man ska få plats. Vi började med att ro tillsammans i en två-mans båt. Efter några enkla instruktioner bar det iväg ut på Siljans vatten. Att sitta i samma båt som någon som är en duktig roddare kändes tryggt och stadigt, det var mest att försöka hänga med.
- Nu får du prova själv, sa Lassi efter en stund. In till bryggan för båtbyte. Hur svårt kan det va, tänkte jag på mitt normala, självsäkra sätt.
- Enkelbåtarna är smalare och vingligare, sa Lassi när vi hämtat ner nästa båt till bryggan. - Och när inte jag sitter med och håller balansen blir det lite jobbigare för dig, fortsatte han med ett leende. Så, var det alltså nu det var dags för mig att ta ett ofrivilligt dopp?
Jag beundrar de som kan ro snabbt. Trots min kvinnliga simultana kapacitet var det enormt mycket att tänka på. Hålla balansen med årorna, ihop med händerna, jobba med benen, långt fram med böjda knän innan ett nytt tag, vinkla roddbladet, raka armar, sträck ryggen, årorna nära vattenytan. Inte gick det fort, vattnet var bråkigt men jag fick i alla fall till några riktiga tag. Och det smått fantastiska - jag ramlade inte i, tur för mig som gärna inte badar när det är under 25 grader i vattnet :)
Jag önskar Lassi Karonen all lycka på vägen fram till OS 2012 - då blir det guld till Sverige!

En älg

Imorse när jag var ute och sprang mötte jag en älg. En livs levande, tack och lov inte så jättestor och utan horn.
Strax bortom vårt hus går en grusväg in i skogen. Ungefär två kilometer från bebyggelsen dundrade det till i diket fem meter framför mig och ut på grusvägen sprang älgen. Efter en snabb titt åt mitt håll fortsatte den över vägen och in i skogen på andra sidan. Verkligen skithäftigt!

Visste jag mest?

Idag har jag varit med om något roligt. Jag har deltagit i en inspelning av frågeprogrammet Vem Vet Mest som kommer att sändas i TV2 någon gång under hösten. Intressant att se hur det psykologiska spelet och nervositet påverkar människor. De som i pauserna kan svara rätt på alla frågor får tunghäfta och svarar fel när det väl kommer till skarpt läge. Naturligtvis handlar det också om tur, att få frågor som man kan. Det är ju inte direkt ett program man kan läsa på till. Hur gick det då, visste jag mest? Det får du veta under hösten, jag lovar att meddela vilken vecka programmet sänds :)

Äntligen

Till slut kom ändå våren med sol och värme, hela påskhelgen har varit varm och underbart trevlig. På påskdagen kom hojen fram och efter en välbehövlig putsning tog jag en tur. Åtta mil på vackra dalavägar och jag tror jag log hela vägen.
På påskaftonen lyckades jag få till en intervju med hela Sveriges nya älsklingar - Larz-Kristerz - strax före deras spelning i Borlänge. Vilka härliga typer! Här pratar vi riktig spelglädje.
Idag fyller sonen 17 år, nästan vuxen. Vilket måste betyda att jag är riktigt vuxen...

Var är våren?

Nu säger jag som Magnus Uggla - var fan är våren? Bara några få dagar återstår av mars och imorse möttes jag av en decimeter nysnö. För några dagar sedan var det 15 grader kallt... Nu har jag fått nog, jag vill ha barmark! Till och med vårens äckliga lukter av sumpigt gräs och hundskit känns lockande.
Två stora projekt har jag precis avslutat - HojX och Dalarnas monter på TUR-mässan. Efteråt känns det tomt, intensivt arbete och sena kvällar in i det sista och sen - är det över. Då är det faktiskt skönt att kunna slänga sig över nästa jobb, tidningen Stiftelsen och årets tredje nummer av Konsulten.
Snart är det april med fotboll och mc-körning runt hörnet. För snön kan väl ändå inte ligga kvar så länge till?

Idoltätt

I torsdags lyckades jag få till en intervju med en gammal idol - Mikael Rickfors! När schlagercirkusen ändå skulle till Leksand undersökte jag möjligheten att få en träff med Sveriges i särklass största rockstjärna, och fick en timmes audiens. En mycket trevlig och eftertänksam människa.
Alla deltagare till melodifestivalen bodde på samma hotell, så nu har jag hejat på Alexander Bard, stött ihop med Erik Segerstedt i receptionen och pratat med låtskrivaren Thomas G:son. Må rätt låt vinna!

Från värmen till hetluften

Nyss hemkommen från Egypten - en kort men välbehövd semesterresa. 26 grader varmt, blå himmel och god mat. Och garanterat snöfritt! För varje år märker jag allt tydligare att jag inte är någon vintermänniska - jag vill ha barmark.
Nåväl, utvilad och arbetssugen är det bara att kasta sig över alla pågående projekt. Två projektledaruppdrag löper parallellt - HojX, SMC:s chartrade Finlandsfärja och det alldeles nya uppdraget för Dalarnas monter på TUR mässan. Riktigt kul! Dessutom pågående skrivuppdrag och några offererade som kanske är på väg in. Min dröm att någon gång börja skriva på den där romanen får nog vänta några år. Men det gör absolut ingenting.

God Jul!

Jag vill önska alla jag känner en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År!
2008 börjar gå mot sitt slut och har verkligen varit ett spännande år med många nya kontakter. Jag vill passa på att hälsa AB Dalaflyget välkommen som kund, den senaste i raden. Jag ser fram emot 2009 som ett år där nya utmaningar och flera lärorika möten gör min vardag till den bästa tänkbara - jag har faktiskt världens roligaste jobb!
Vi ses nästa år, tills dess - ta hand om dig!

Fem år yngre

I våras när jag fyllde 43 fick jag en rolig present av min man - ett Body Age test. Man testar helt enkelt hur gammal kroppen är i förhållande till den verkliga åldern. Testet görs i två omgångar med ca fem månader mellan. Styrka, kondition, smidighet och kroppsfett mäts, resultatet bearbetas via ett dataprogram och ut kommer ett träningsprogram. Förra veckan gjorde jag mitt andra test och resultatet blev - 38 år. Härligt när man får kvitto på att träning faktiskt ger resultat. Ser fram mot min andra 40-års dag :)
Radioreklam jag hatar just nu - kvinnan som sjunger "Ekorr´n satt i granen" och den där en telefon ringer minst 10 signaler. När jag hör dem byter jag kanal...

Att känna sig fel

För några veckor sedan fick jag ett erbjudande på mailen om en gratis kryssning med Viking Line. Efter lite surfande på deras webb bestämde jag mig för att jag och mannen behövde en minisemester, köpte till en bättre hytt och vips var bokningen klar. I fredags var det dags, jag var helt säker på att jag bokat en kryssning till Åbo, men när jag kollade biljetten innan avresan såg jag att vi skulle åka till Åland med Partybåten Cinderella. Färjan. Ni som tittat på femmans senaste dokusåpa Färjan vet vad jag talar om, och jag kan säga att det i verkligheten är precis så illa som det verkar. Och det var TV-inspelning...
Men jag kan säga att det var en upplevelse att se alla människor i varierande ålder, konstant skitfulla i 22 timmar. En studie i mänskligt, eller omänskligt, beteende. Jag och Torbjörn kände oss inte riktigt som om vi hörde hemma i den rådande gemenskapen, och jag kan lova att vi inte är med i några skandaler som framöver kommer att bli utmärkt TV-underhållning :)

En kreativ kick

Behöver du se på din verksamhet med nya ögon? Har dina annars så kreativa idéer tagit slut? Då kan en utomstående person vara lösningen för att lyckas tänka nytt och göra det oväntade. Hyr in mig för några timmars idéskapande, tillsammans kanske vi löser problemet på ett sätt du inte tänkt dig...

En utvilande semester

Sällan har jag haft en sådan vilsam semester, jag känner mig verkligen full av energi. Nu jäklar ska här jobbas! Behöver du hjälp med texter, projektledning eller något annat kreativt så passa på och ring mig innan kalendern blir fulltecknad :)

Vilken upplevelse!

50 000 fans på gator och torg, hälften svenskar och hälften spanjorer. En enorm, böljande massa bestående av gula och röda tröjor. Vilken partystämning - och inte ett bråk så långt ögat kunde nå! Svenskarna sjöng med i "E viva españa" och spanjorerna bar svenska halsdukar. Ska man förlora en EM-match så ska man göra det mot ett spelglatt Spanien. Tur att vi då inte visste något om den snöpliga avslutningen några dagar senare. Ryssland var ju så gott som redan slaget!
Nu ser jag fram mot ett VM-kval och ett svenska deltagande i Sydafrika 2010 - kanske blir det en resa dit...

Skolavslutningar och fotbolls-EM

Då är årets alla skolavslutningar avklarade. Den yngsta i familjen har varit med om sin första och den äldsta sin sista, med studentmottagning och allt. Och vilken tur med vädret - termometern snuddade vid +30 grader!
På torsdag åker jag och mannen till Innsbruck och ska se Sverige-Spanien i fotbolls-EM. Vilken upplevelse! Ska försöka rapportera så fort jag kommer hem, om jag inte är för omtumlad... :)

Äntligen!

Våren gör mig glad! Det är ljust ute, fåglarna kvittrar och solen värmer. Vilken extra energi man får och som du kan se räckte energin även till att få lite fason på den här sidan. Jag har försökt beskriva vad jag kan göra för dig och du får gärna höra av dig om du har några frågor.
Med våren kommer också den efterlängtade motorcykelsäsongen. Premiärturen gick naturligtvis förbi allas vårt favoritställe Torsångs café och just den här dagen stod det över 30 hojar parkerade utanför. En syn lika läcker som glassen vi åt i solskenet.

Un coche amarillo

Äntligen börjar fordonsparken bli komplett. Den gula cykeln och den gula motorcykeln har fått sällskap av - en gul bil.
När jag förstrött bläddrade i morgontidningen i onsdags såg jag annonsen, och det uppstod nästan lite kärlek. En gul bil till salu på nära håll, till och med en modell som tilltalade mig, så jag slängde mig på telefonen. Till min stora glädje verkar jag vara ensam om att tycka att gult inte är fult (i alla fall inte på prylar) för bilen fanns kvar. På kvällen tog jag med mig bilkunniga Örjan för att titta och klämma lite på föremålet för min förälskelse, och när han gjorde tummen upp var saken klar. Morgonen efter gjorde vi upp affären, och medan vi skrev alla papper frågade säljaren mig om jag letat länge efter just en så´n modell. Jag svarade att jag hade två kriterier med mitt val av bil, den ska vara gul och sportig. Då tittade han på mig som om jag var den dummaste blondin han träffat...
Nåväl, nu står i alla fall pärlan på min garageuppfart. Om någon är intresserad av en liten söt, röd Suzukijeep så har jag en till salu...

Hemma igen efter en helg på sjön

Redan i september 07 fick jag uppdraget av SMC att projektleda HojX, världens största mc-träff på en färja mellan Stockholm och Helsingfors. Bokning av artister, föreläsare och aktiviteter, möten med TallinkSilja, hyttreservationer, kläder till modeshowen - ja, det mesta har flutit på utan problem. Men utan utmaningar skulle ju livet bli rätt trist, och med bara några dagar kvar började de dyka upp. Utmaningarna alltså. På tisdagen stod det klart att en av huvudattraktionerna, Micke Rickfors, var så pass sjuk att han inte kunde följa med, och med bara tre dagar kvar fanns det ingen möjlighet att hitta ersättningsartist. Trist, men inte mycket att göra åt (all heder åt Månsson Allstars som gjorde ett kanongig istället!).
Fredag och tid för avgång. En timme kvar, och bilen med motorcyklar och verktyg till race-tävlingen får inte köra ombord på båten på grund av en felbokning. En MYCKET stressad TallinkSilja-medarbetare försöker tala om för mig att man bara inte kan köra ombord bilar hur som helst, att allt ska vägas och planeras i GOD tid. 10 minuter senare var bilen ombord, efter att personalen insett att det skulle bli ett om möjligt större problem att lasta av bilen och lägga grejorna på bildäck.
Sen var det några smärre incidenter som att conferencieren till modeshowen inte kom eftersom hennes flyg från södra Sverige inte lyfte, rockabillybandet fick inte plats på den alltför lilla scenen i puben där till och med borden var fastskruvade i golvet och oflyttbara samt att mobiltäckningen var obefintlig när jag behövde den som bäst... Jag skulle nämligen guida Anne-Lie Ryde till scenen via en bakdörr. En kvart före utsatt tid försökte jag ringa för att möta henne vid hytten, och hade ingen täckning. Och inget hyttnummer. Som ni vet finns det rätt många hytter på båten, och som tur var visste jag vilken våning jag skulle till. Tiden började rinna iväg, så det var bara att börja knacka dörr. Ingen respons någonstans, förutom att någon skrek "fel dörr" innifrån en hytt. Ny taktik - ner till nattklubben där kompbandet börjat lite smått i väntan på artisten och lånade en telefon med annan operatör (tack Fredrik), men inte hjälpte det. Så plötsligt - en kort stunds kontakt med gsm-nätet - och ett sms från en något stressad Anne Lie som borde stå på scenen. Ner genom trånga gångar, ut på däck, in bakom scenen och vilken show det blev till slut!
En av höjdpunkterna var direktsändningen av Melodikrysset. Det är kul att se hur proffsiga de är på Sveriges Radio. Anders Eldeman kom inte ens av sig när båtens högtalarsystem aktiverades och ett meddelande om att puben precis öppnat ljöd i direktsändning.
Totalt var vi drygt 1 300 mc-fantaster som hade en riktigt lyckad helg. Och jag kan berätta att vi redan börjat planera för nästa års HojX :)

När man inte riktigt vet vad man gör

I studiesyfte brukar jag testa det mesta på webben, och när jag förra veckan fick frågan om jag inte hade någon Skype blev jag svettig. Skype är inte precis nytt, och bara vetskapen att jag inte hade den minsta koll gav mig minst sagt kalla kårar. Så jag gick hem och laddade ner en version. Började samla kompisar. De flesta har jag redan på min msn, så det fick bli några få utvalda. Måste säga att Skype känns väldigt logiskt uppbyggd, enkelt att lägga till kontakter och att uppdatera.
Jag klickade runt lite och helt plötsligt lät det som en telefon som ringer upp. Va, är det jag som ringer? Vem ringer jag till? Markören for som en blixt fram och tillbaka över skärmen för att hitta avstängningsknappen och jag såg för mig själv hur någon svarade argt på ett främmande språk efter att ha blivit väckt... Ja, ni förstår. Till slut hittade jag den röda knappen och avbröt samtalet innan någon hann svara. Pust, det gick ju bra. Efter en minut kom ett försynt meddelande från Jonas: Du försökte ringa?? Och jag fick motvilligt erkänna att jag inte riktigt visste vad jag gjorde.
I samma studiesyfte har jag naturligtvis också en sida på Facebook, som jag aldrig har tid att uppdatera. Så alla ni som skickar utmaningar och andra skojigheter, förlåt att jag aldrig svarar.

Det är tur...

...att jag för tillfället inte använder den här webben som min främsta kanal för att marknadsföra mig själv. För då skulle jag väl inte ha ett enda uppdrag. Men hade jag inga uppdrag så skulle jag å andra sidan ha tid att göra något åt den...
Årets första månad har varit intensiv, men enormt rolig. Nya uppdrag, som att skriva för SRF:s tidning Redovisningskonsulten, har tillkommit. SMC:s kalender är snart klar för tryck och webbplatserna för Ortic och AdviseIT är inne i sitt slutskede. Och nästa månad väntar nya utmaningar!
Mot alla grafiska regler har jag valt en mörk bakgrund och ljus text. Men jag har hört att just gul text på mörkblå botten ska vara bra för synskadade. Tills jag fått ordning på den här webben så kan vi väl alla låtsas vara lite smått synskadade? :)